Livet

Jag längtar inte efter en mening med livet, har inte heller någon, betyder det att det inte finns någon eller att jag behöver en?
Jag tror inte på livet och inte på döden, som ni såg i mitt tidigare inlägg.
Men det argument som jag själv har vänt emot min livsfilosofi i mitt sökande efter hopp är människans förmåga att tänka abstrakt.
Tänkte för ett tag sen att förmågan att tänka abstrakt bara är en illusion, problemet är ju att det skulle vara en abstrakt tanke.
Ofta grunnar jag på detta, hur vi människor som egentligen är kolatomer och lite annat skit kan tänka så fritt och nytt, inte bara leva på instinkter och invanda mönster.
Betyder detta att vi har en själv och en anledning att leva?

Nej, antagligen inte, krävs mer bevis för att jag ska tro på det.

Tack för mig.

Ps. Varför fortplantning? Ds.